I LC så gick allt bra, det var sjukt varmt och vindstilla så han känndes till och med lite loj vilket jag inte är van vid på tävling med honom. Fick driva på honom ordentligt men trots att han inte var helt framme för skänkeln gjorde vi en jättebra runda! Vi gjorde vår andra omhoppning vilket ledde till en rivning på grund av att vi kom lite snett på, inget att hänga upp sig på, annars kändes rundan super. 

Vi ställde in honom en stund när D ponnyerna red och tog ut honom igen innan vi skulle gå banan. På framridningen var hon väldigt lugn, och på framhoppningen också. Hoppade inte så mycket då, för att spara på honom lite. Så skrittade honom en stund, och såklart, i denna hetta, prasslade ett tält till ytterst lite bredvid honom,  och såklart blev han helt galen. Skenade iväg en bit och sen gick han runt, superspänd och typ trippade, vågade inte ens kolla ditåt även om vi var i andra änden av paddocken. Men när vi skulle in på banan var vi ju tvugna att gå förbi den, så mamma fick leda honom. 

I LC+ var han som en tickande bomb, seriöst. Jag blev nog nästan lite rädd vilket jag aldrig brukar bli när han bråkar. Jag försökte trava honom, vi hade ju redan varit där en gång i LC så egentligen kan man ju tycka att han inte skulle vara så brydd, men nej då. Han gick inte ens förbi domartornet. Där stod ett av hinderna, och han gick inte ens i närheten, han bara ställde sig, kastade sig och sparkade. När jag skulle fatta galopp var jag rädd han skulle explodera, det gjorde han som tur är inte, men det var nog 50-50. 

Vi hoppade hinder 1-6 någorlunda bra. Han var helt skänkeldöd så jag fick nästan jaga in honom i galopp, och jag kunde inte bromsa honom eller korta upp honom mot hindrena, så vissa hinder kom vi verkligen i botten. Hjälte som han är hoppar han i alla lägen.. 

Sedan kom vi då mot hinder 7 som stod vid domartornet. Han nitade flera meter innan hindret och bara snurrade, stegrade, kastade sig och sparkade. Att tillägga är också att han hela tiden var så otroligt stel och spänd, han lyssnade verkligen inte på mig. 

Då utgick jag, visste att det inte fanns någon mening att ge sig in i fighten mot honom när han blir sån, då kan man lika gärna ge upp. 

Så det var med tårar i ögonen jag lämnade tävlingsplatsen. Visst har han bråkat, bockat och stegrat, men aldrig varit som idag - helt och hållet ofokuserad. Det kändes verkligen helt fel. 

Egentligen skulle vi åka på tävling idag också då det var en cup, men jag strök mig, det känns inte rätt. Nu ska jag träna hemma, mycket markarbete så jag verkligen känner att jag har kontroll över honom i alla lägen. 

Vi försöker igen nästa helg i Frosta, funkar det inte då heller, då lägger vi ner tävlandet för ett tag. Försöker hitta varandra igen och träna upp både mitt och Ikaros självförtroende.